Mamma, får jag tända lampan i mitt rum? frågade 7-åringen för inte så länge sedan. Men lilla gubben, det är klart att du får, svarade jag.
Han såg allvarlig ut och sa: Jag tänkte att det inte är så bra för planeten.
Jag blev rörd. Och trots att jag jobbar med en miljösajt tror jag inte att det där kommer från mig, utan från skolan.
I dessa dagar är många besvikna över klimatmötets utgång. Det talas om ett misslyckande, ett gigantiskt fiasko, en stor besvikelse. Själv hade jag absolut inga förväntningar på mötet. Så även om jag självklart hade önskat en annan utgång, är jag varken förvånad eller besviken.
Och jag tänker på barnen, och att de ger mig hopp om framtiden.
Ett exempel till. För en tid sedan intervjuade jag Tanja Eriksson, som lever ett ekologiskt helår och berättar om det på sajten ekostil.se.
I hennes fall var det den då 8-åriga dottern som fick henne att överge en omedveten, starkt konsumerande livsstil till förmån för den reflekterande, ansvarstagande:
"Den åttaåriga flickan gråter förtvivlat. Hon vill absolut inte gå till skolan nästa dag. Snart gråter mamman också, hela natten.
Det låter som början på en eländesskildring, men i dag lever den tidigare så omiljövänliga Stockholmsmamman helt ekologiskt och bloggar om det. Vinsten ska gå till välgörande ändamål."
(Läs hela artikeln Tanja - från miljömarodör till inspiratör, på
www.minplanet.se om ni vill.)
Så som sagt: Jag tror mycket på att barnen kommer att tvinga oss att ta hand om vår
jord på ett bättre sätt. Därför är jag trots allt inte modfälld efter klimatmötet.
God jul på er allihopa!
