Fast det var 15 år sedan glömmer jag aldrig känslan från när jag vecklade upp pappret. Och hittade en - begagnad - ungstermometer. Så sliten att siffrorna inte kunde läsas.
Den återanvända klappen blev jag inte så glad över. Särskilt inte som jag fick veta att familjen köpt en ny och därför inte behövde sin gamla. Jaha, är jag en återvinningsstation, kanske?
Men jag har faktiskt inget emot begagnade julklappar eller presenter. Snarare tvärtom - det tyder på att personen 1. bryr sig om planeten, 2. har lagt ned lite tid på att leta (men jag vill faktiskt inte ha deras egna avlagda grejer inslagna i paket, nej tack)
Bara de är i bra skick.
Sånt jag själv skulle uppskatta att få i andra hand är till exempel böcker, cd-skivor, vaser och krukor, muggar, en fin tekanna, en rolig aftonväska, en järngryta, glas.
Men när ämnet diskuterades på sajten Familjeliv nyligen tyckte de flesta att de skulle kunna ge begagnade klappar till sina barn men inte till andras. Det här har nog ganska mycket att göra med att man vill imponera på föräldrarna, och en begagnad klapp kan ju tyckas lite snålt. För barnen bryr sig knappast.
Myrorna har också gjort en undersökning i frågan. De fick resultatet att 45 procent kunde tänka sig att ge bort begagnade julklappar. Kvinnor var mer positiva än män, och den postiva attityden minskade med åldern.
Politiskt var de minst entusiastiska som stod till höger.
Vad tycker ni? Är begagnat en bra presentidé?
