I förra veckans Debatt på TV och i tidskriften ViLäser debatteras om den barnbokscensur som svenska författare anser sig utsatta för. Det talas om nymoralister bland föräldrar vilket skapar censur inom förlagsbranschen. Svordomar, alkohol eller för mycket magi är exempel på sådant som dessa nymoralister inte vill ha i barnens böcker.
Det jag personligen triggar mest på i ViLäsers artikel är att många föräldrar har reagerat negativt på barnboken När vi var ensamma i världen, av Ulf Nilsson och Eva Eriksson. Man anser det för otäckt att läsa om barn som på riktigt tror att de är ensamma i världen. Gulp. Har inte fler än jag haft känslan av att vara ensam? Även som barn. Har inte fler än jag upplevt hur skönt det kan vara att genom litteratur eller film, scenkonst och musik få hjälp att bearbeta och hantera sådana känslor?
Artikeln och TV's Debatt tar ocskå upp frågan om Astrid Lindgren skulle släppas igenom censuren idag? Antagligen inte! För där finns inte bara alkohol och elände, rasistiska skildringar och magi utan en hel del svåra livsöden och starka känslor.
Men det är inte trots utan på grund av att Astrid Lindgren har skildrat livet som det är som hon läses världen över. Generation efter generation. Pippi är ju både ensam och föräldralös. Och lille Emil har en pappa som inte kan behärska sin ilska utan låter den gå ut över familjen. Madickens bästa kompis pappa är alkoholist och i Bröderna Lejonhjärta måste två pojkar lära sig leva med vetskapen att den ene snart ska dö.
Om vi försöker skona barn från svåra känslor genom att censurera litteraturen, vad får vi då? Barn som slipper sorg, ensamhet och smärta? Självklart inte.
Författarna måste få ha sin fulla rätt att skildra livet. Det ger barn verktyg att tillsammans med vuxna bearbeta känslor genom läsupplevelsen. Låt oss istället för att låta nymoralisterna styra förlagens utgivning (tänk pengar) stötta föräldrar som läser tillsammans med barn. Låt oss debattera om hur vi kan bli ännu bättre på att ta hand om det svåra som livet erbjuder tillsammans med barn.
Genom att läsa, prata om och ställa frågor kring berättelsen kan vi skratta, gråta, bli rädda och känna oss modiga, osäkra, fria och starka. Allt detta hör god litteratur och annan konst till. Det vill åtminstone inte jag missunna mina barn.
