Hur ser du på dig själv? På vilket vis påverkar din sjävlbild din roll som förälder?
Ställ följande frågor till dig själv:
• Vilka antaganden gör jag om mig själv?
• Stämmer dessa antaganden i alla lägen?
• Vilka "sanningar" om mig själv har jag valt att tro på?
• Är dessa "sanningar" bra för mig?
• Vad skulle hända om jag valde andra "sanningar"?
Vi har alla föreställningar om hur vi är. Vi kan leva i tron att vi är blyga, har svårt att lära oss nya saker, att vi är opraktiska eller att vi har hett temperament. Utan att värdera dessa egenskaper som vi tillskriver oss själva kan vi bli medvetna om dem genom självreflektion. Vi kan se att det handlar om antaganden, eller valda "sanningar". De kan fungera bra för oss och ha ett värde, men de kan också fungera mindre bra och begränsa oss.
Att ta reda på mer om vad det är som styr självbilden är intressant och utmanande.
Vad händer när den som är blyg inte längre intalar sig att hon är blyg? Vad händer när hon istället tänker att hon har lätt för att prata med andra och lätt smälter in sociala sammanhang? Varifrån kommer våra föreställningar? Hur påverkas vi av vad våra föräldrar, lärare och vänner talar till oss när vi växer upp?
Ett annat sätt att medvetandegöra din självbild är att göra en lista över styrkor och svagheter. På så vis får du en konkret bild över vilka saker du tycker att du är bra på och vilka saker du kanske vill utveckla.
När vi vill ändra på begränsande föreställningar om oss själva är affirmationer en bra hjälp. Säg till dig själv, tyst eller högt, hurdan du är utifrån bilden av hur du vill vara. Tala i presens. Säg till exempel: ”Jag är lugn, harmonisk och glad. Jag känner mig säker, trygg och trivs i alla sociala sammanhang.”
Konsten att affirera kan med fördel läras ut även till barn. Prata i presens samt i positiva ordalag. Annars är risken stor att man skjuter allt framför sig eller att affirmationen får motsatt effekt. VAd skulle hända om vi alla varje dag sa något uppflyftande och stärkande till oss själva? Spännade tanke tycker jag!
