385 000 barn i Sverige lever i en familj där det finns missbruk eller riskbruk gällande alkohol. Barn till föräldrar med hög alkoholkonsumtion löper en ökad risk för psykiska problem. Barn till föräldrar med alkoholmissbruk löper också en ökad risk för egna alkoholproblem. (Källa: Statens Folkhälsoinstitut)
Barn till missbrukare är en utsatt grupp. De är beroende av sina föräldrar och föräldrarnas val och beslut. Som vuxen kan man välja att gå när konsekvenserna blir för destruktiva i en missbruksrelation. Som barn kan man inte gå. Man måste försöka hantera situationen oavsett vilka val de vuxna gör. Barn till missbrukande föräldrar (alkohol- eller narkotika) utvecklar ofta olika symtom för att de inte mår bra. Stress, rädsla och oro kan få fysiska uttryck som ont i magen, trötthet m.m. Barnen kan bli nedstämnda, svårt att sova och få ångestattacker. Ofta kan barnen redan som små känna skam för familjen, inte våga ta hem vänner, isolera sig och inte våga berätta för någon vad som händer i hemmet. De kan också tyngas av dåligt samvete då de tror att problemen hemma kan vara deras fel och de försöker göra allt vad de kan för att vara "duktiga" barn och försöka göra alla familjemedlemmar glada för att undvika konflikter.
Ann-Charlotte Johansson (www.viljautveckla.se) och Carina Bång (www.carinacoach.se) gjorde jag en enkätundersökning hos medlemmarna på Beroendelinjens diskussionsforum.
En av frågorna var till nu vuxna som växt upp i en familj med alkohol- och drogproblem och vad de önskat för hjälp som barn. Låt oss ta lärdom av de som har erfarenhet! Barnen själva.
Här är några av svaren:
• Att få prata med någon och känna att man inte var ensam. Förståelse.
• Någon som kunde ha visat mig hur en ”frisk” familj levde.
• Önskat att den förälder som inte missbrukade, eller någon annan släkting, hade sagt ifrån.
• Jag ville bli räddad.
• Information om att det inte skulle vara så som vi hade det. Vi syskon trodde alla hade det som vi.
• Hjälp att hjälpa mig själv och inte bli överkörd hela tiden av människor som visste bättre än jag.
• Att någon vuxen hade tagit tag i mig, eller synliggjort mitt problem.
• Önskar att skolan skulle ha sett och reagerat.
• Att någon berättat att det inte var mitt fel att pappa drack och att jag hade fått höra att det inte var okej med våld.
• Att jag fått en fosterfamilj.
• Att någon såg mig och bekräftade mig. Talade om för mig att jag skulle klara mig trots svårigheterna.
• Någon utomstående som såg och förstod.
• Att socialen ingrep.
• Då jag inte vågade prata med någon så önskar jag att det hade funnits mer civilkurage i skolan, då det var uppenbart hur läget var hemma.
Vill ni läsa hela enkätundersökningen kan ni maila till Carina Bång, Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den , och jag mailar den tillbaka till er!
